Jonas Enander

Arbete eller ledig?

Det slog mig i helgen att jag inte riktigt vet vad det innebär att vara ledig längre. Ledig i det avseendet som andra ser ledighet. När man gör.. ja, vadå?

Jobba är motsatsen till ledig. Definierar man då jobba så borde man veta vad att vara ledig är.

Jobba är att producera något – idéer, argument, materiella eller immateriella produkter. Eller som ordboken på min Mac säger “Work: activity involving mental or physical effort done in order to achieve a purpose or result”. Det är så jag ser på arbete iallafall. En aktivitet som är för att uppnå ett syfte. Och syftet är allt som ofta något jag valt. Något som betyder en positiv sak för mig.

Det som jag tror många andra tänker på när dom säger arbete är dock denna definition som också kan hittas i ordboken på Macen: “Work: such activity as a means of earning income; employment”. Att arbete eller jobb är något som man sysslar med för att få en inkomst. Ett nödvändigt ont. Utan syfte mer än att betala nästa LCD-TV.

Med dessa två olika synsätt så är det lätt att inse att ledighet innebär två helt olika saker. Å ena sidan innebär det inaktivitet och slöande utan riktning, å andra sidan innebär det frihet att göra vad man vill. Man skulle kunna säga lite klyftigt att de som ser arbete som den andra definitionen ser ledighet som den första definitionen.

Ibland uttrycker personer sig i stil med “Jag överanalyserar alltid allt”. Personen har ofta i stunden innan tänkt på vad en intressant annan person har skickat till dom via SMS, Facebooks usla mailsystem eller annan dylik kommunikationsväg. Som yttre observatör kan man snabbt komma fram till två saker.

För det första så har nog personen inte alls överanalyserat utan snarare diskuterat sig runt i en cirkel alldeles för många varv. För det andra så handlar det sällan om allt utan snarare om vad andra människor gjort.

Personligen så uttalade jag mig liknande här om dagen i följande:

Ibland tror jag att jag tänker och reflekterar för mycket bara för att försöka verka smartare än jag är.

Det enda ord jag möjligen skulle vilja stryka i efterhand är för i för mycket. Utan att säga något om den föreslagna orsaken så påpekades det för mig av den som hörde mig säga detta att ifall man aktivt tänker, reflekterar och skapar sig åsikter om många saker och hela tiden försöker vara lite klipsk i sina tankegångar. Då tvingas man också stiga utanför lådan och se på det man funderar kring ur nya synvinklar och börjar tänka i andra banor. Vilket i sig leder till att man kan mycket väl komma på klipska saker och bli smartare, vad nu smartare innebär.

Sen tror jag också att förmågan att kunna reflektera kring sitt eget beteende och sina egna åsikter utvecklar förståelsen för omvärlden oerhört. Förmågan att kunna undra över varför man sa si och inte så. Inte som många tänker i frågan “undra vad personen som hörde mig säga si tänker nu och associerar utifrån detta” utan mer i linje med “varför har jag åsikten som gjorde att jag uttalade mig så?”.

Förstår man det så tror iallafall jag att man förstår mer av världen.

The case is still as written before. I have to train my english. So expect this post to have both flaws in grammar and spelling – apart from the obvious flaws in logic and reason buried inside the proposed meaning of the words.

—

Today you can from time to time hear someone saying that technology is moving to quick to follow. You might even feel that way yourself sometimes. And in most ways it is true. Development and science is uncovering new landmasses on the planet of knowledge each day, and every day faster then the day before. Regular books have trouble to encompass the knowledge of today before it is outdated and in need of replacement. Something especially true with medicine. Eric Kandels classic regarding neuroscience “Principles of neural science” have had its release date for the fifth edition postponed a few times over the last years now. My guess is that it is hard to finish one chapter in time before the previous one is outdated.

The solution to this ought to be articles. Straight from the universities and into the hands of anyone who is interested. A good book on basics and then only articles. The problem with this is that articles is dense and take both time and patience to read. And they often address very small parts of the science they sprout from. The only field of study you can keep track of without dedicating all free time to articles is the one that is your own field, and maybe some fields with much in common. Since articles need basic understanding of the field from which they origin and need time and patience to read you never venture far from your field of expertise.

But why should anyone need to know about the progress in any other field then their own? Well, with every step into further understanding of a field the closer to the same basic mechanic we get. Everything is ultimately governed by the laws of physics (as we know today, right?). And the closer to the “core” of all things we get we also get the opportunity to combine fields of science.

A good example is the work on BMI that is done all over the globe. The goal is to combine neuroscience, electrotechnology and computers. Point being that with extended knowledge of the possibilities in completely different fields then your own you might come up with the next e=mc².

The idea to solve this would be an idea that have circulated among scientists and others a long time. Sharing knowledge. And not in the way that articles does it, no. The way we all do it in our everyday life. We talk and explain what we do to people we meet.

This idea reminds me of a quote from the series “A Streetcar Named Desire”, where the character Blance DuBois says:

“I have always depended on the kindness of strangers.”

—

Someday I want to start, or why not just experience, a group where you can get the latest and greatest summaries of fields of study by the top scientists on that field. A door into understanding what else there is and what visions of the future it holds, and also the worries and dangers.

I want to be able to explain to anyone what nanotechnology, mathematics, biotech, physics, geology, zoology and everything else is and what is happening inside that field today. Not with great detail, but in essence. I want to know where I can turn when I get stuck in my field.

Synergy must be fueled. Science-fiction must be transformed into Science-fact.

Har man talat med mig om inlärning någon gång på riktigt så vet man förmodligen att jag anser att alla kan lära sig det mesta. Det handlar mer om att de vedertagna principerna för att lära sig saker är usla. Den åsikten har tagit mig genom en hel del litteratur på ämnet och har fått mig till en personlig uppfattning om inlärning som jag inte är helt klar över än, men den funkar.

Därför är det så fantastiskt när man känner att man kan rikta sitt medvetande mot ett inlärningsfokus och bara suga upp informationen. Med säkerhet hantera rörelser och kunskap, konkret och abstrakt utan att hamna i först frågan om HUR man lär sig. Bara genast hoppa rätt in i att lära sig det man vill.

Försöker applicera mina åsikter och uppfattningar nu på att lära mig spela piano. Lärde mig min första skala idag. Tanken är att göra ett mentalt stopp om en månad och reflektera över hur långt jag hunnit på en månad.

Så… idag, eller snarare imorrse, lärde jag mig en skala.

Sakta men säkert så har vardagen börjat infinna sig på Galten. Galten, det kollektiv som jag flyttade in på i slutet av sommaren och som snabbt blev mitt hem. Där bor jag tillsammans med Lasse och David och livet är faktiskt riktigt bra. Däremot tar det alltid tid att finna en vardag. Särskilt när det handlar om att lära sig leva med nya individer. Att sedan både Lasse och David är enkla att bo med underlättade den biten avsevärt.

Men tid tog det att nå vardagen. Dock tror jag att den har infunnit sig. Ett steg i taget så tar det mindre tid att tänka på hur man beter sig hemma utan det kommer bara. Mer tid går hela tiden åt att göra andra saker, nya saker. Som bland annat skriva på bloggen.

Bland annat så har jag lyckats med att närvara på ett möte med Medicinska Utbildningsrådet ikväll och även författat ett mail till terminsansvarige för termin 2 på läkarprogrammet i Lund. Dock handlade det senare mailet om lite filosofi snarare än om ngt som hade med utbildningsrådet att göra.

Hur som så är det skönt att ha hittat lite vardag att vila i.

Nu ska jag vara personlig. Vet inte om jag tycker om det, men får testa. Har gjort värre saker på nätet.

I alla former av diskussioner kring livet och tillvaron kommer man förr eller senare till ämnet kring ägande. Vad är det man önskar mer i livet i form av ägande? Ny TV, ny mobil eller kanske ny bostad? Oavsett vad det handlar om kokar det ofta ner till om man har pengarna att skaffa detta man suktar efter. Jag har många gånger försökt påpeka att det inte handlar om det för att vara nöjd, lycklig och glad. Å andra sidan när det väl kommer till kritan så sitter jag där och läser recensioner på nätverksrouters med inbyggd NAS och drömmer om det fullständigt sammankopplade boendet.

Problemet kommer dock när man plötsligt sitter där i slutet av Augusti och inte har haft ett fyllt konto på ett par månader. Plötsligt känns det verkligen att man inte har pengar och då är det inte lika lätt att säga att de inte spelar någon roll längre. Just den känslan av att pengar spelar roll får mig att känna mig misslyckad och av det blir jag arg. Frågan blir nog ändå om det är pengarna att kunna köpa allt man vill ha som är viktigt eller att ha pengar nog att klara av en dräglig vardag.

Jag vill gärna tro att om man bara har avklarat mat, husrum och några öl så behövs det egentligen inte mer. Alla prylar som kommer sen bidrar nog egentligen inte så mycket. Iaf inte prylarna i sig. Däremot kan jag försvara t.ex. den sociala vinst man får i att ha en bra soffa, en projektor att köra filmkvällar med, en telefon att bli nådd på etc. Det är när man fokuserar på skalet, på transistorerna, på själva prylen som problemen och oförståendet kommer. Det underliggande syftet är viktigare än det ytliga.

De som följt mig senaste tiden vet att det varit en del prat om silikon i alla dess former. Har även haft diskussioner om utseende, mode, trender och samhällsuppfattningar med många i min närhet.

Det senaste samtalet med Niclas Andersson började någonstans med att vi försökte få ordning på orden Trend jämfört mot Mode. Det slutade med en slutsats i att Skägget det måste vara en analog till silikonbröst hos kvinnor.

Diskussionen började med att vi funderade kring varför tjejer opererar in både silikon, vattenballonger och annat för att förändra sitt utseende mot något ideal. Vidare funderade vi varför det inte var lika hos killarna. Varför ligger inte killar lika ofta under kniven?

En kort och troligen inte särskilt djuplodande svar på denna tanke var att idealet för kvinnan är att vara vacker medan det hos mannen i huvudsak är att lyckas med arbete och inkomst. Samt att det inflytande som kommer från framstående förebilder från nöjesindustri är att till viss del operera det man inte är nöjd med. Som ett tecken på inkomst och att man lyckats.

Det hela spann vidare med uttalandet att de ev. skönhetsideal som finns hos män går i de flesta fall att träna sig till. Detsamma gäller inte jämt hos kvinnor. Ta bara det eviga exemplet om bröst. En dam med små sådana kan egentligen inte göra så mycket för att påverka. Utom då, operation. Bröst och ett i allmänhet fördelaktigt utseende har påvisats i många forskningsrapporter att ge bättre respons från omvärlden i fråga om service etc.

Det finns en analog i detta hos mannen. Ett attribut som inte alla män har förutsättningar för att anlägga och de som har det kan hävda sig som mer manliga än andra. Skägget. Skillnaden är att det inte finns någon operation för att införskaffa ett ymnigt skägg. Iaf inte för att skapa något som aldrig varit där, och inte lika “smidig” som en bröstförstoring.

Man nedkommer dock slutgiltligten till samma fråga som man gör med silikonbröst och annan typ av kroppsmodifikation. Varför? För vem? Mår man verkligen bättre efteråt? Och den sjukt störiga frågan, lägger man inte vatten på problemets kvarn om man genomför en sådan modifikation?

Men allvarligt. Vem är tillräckligt viktig för att bestämma något sådant åt någon annan. Vill du operera brösten, gör det. Vill du operera mustachen, go ahead. Vill du sälja sex, kör på. Överstatlighet och annan dynga borde fan veta bättre än att lägga sig i detaljer i våra liv.

Disskutera gärna i kommentarerna.

En tanke slog mig idag. Nästan att jag var tvungen att sätta mig ner från den stol jag satt på när den kom till mig. Tanken invaderade in i en komplex dagdröm där en domstol, ett hemskt brott mot någon nära stående samt ett förarbete gjort av mig. Detta hör visserligen inte till tanken men i alla fall. Jag ska väl inte ha dagdrömt i onödan?

Till min tanke. Jag tror det är en skillnad i kulturellt tänkande mellan de av oss som växt upp på internet och de som använder det som en textbaserad telefonlina. Jag tror att det är en fundamental skillnad i vilket mode* som de initiala tankarna och detaljerna som dessa två grupper ser i alla situationer. Precis som det kan vara skillnad i fundamentala utgångspunkter mellan en skandinav och en arab.

Vi har nog alla upplevt att man får ett mail eller meddelande på ett community eller IM från någon som inte är en sådan där äkta internetnörd. Man ser på en gång att det är på det viset. Uttryckssättet är annorlunda, ordval, upplägg och så vidare. Det framkommer dock ännu tydligare när man diskuterar världssyn och liknande. Här är det endast en flyktig tanke som vägleder mig men jag vill gärna tro att de från internet har en mer gränslös uppfattning. Nationaliteter spelar mindre roll. Bakgrund i fråga om vad man gjort och vad man kan är desto viktigare.

Likaså har man en helt annan utgångspunkt för vad som är värt att betala pengar för och vad som inte är det.

Men om man säger att man kommer från The Great Nation of ze Internet så blir man väl inspärrad. Undra om dom har bra uppkoppling på dårhuset?

—

*Mode – Engelska – Hämtat från Zen and the art of motorcykle maintenance. Menas som det grundläggande sätt man producerar och strukturerar tankar.

—

Läs även andra bloggares åsikter om Funderingar, Pirater, Vardag

Satt i lugn och ro på arbetet och arbetade som den proletär man är. Talade medan svetten stänkte med en vän om ord. Han påpekade att ordet ‘manuals’ var ett fult och jag svarade med att ‘silikon’ var ett fint.

Inte bara att det ser bra ut det är välavvägt i fråga om antal långa och korta bokstäver det betyder något fantastiskt också.

Nu förstår jag att 90% av mina läsare (det absoluta antalet bör vara ungefär 12 st) genast tänker på bröst. Vilket det inte är något fel på.

Men… silikon är så mycket mer. Det ingår i massor av elektriska kretsar och bygger upp stora delar av den värld i lever i. Silikon är polymerer av kisel och syre och leder inte elektricitet. Alla saker är bara hemskt trevligt och användbart. Så! Silikon! Ett bra ord.

Sjunker garanterat

Men, kan inte ha ett inlägg utan att prata om bröst. Lite bröst-trivia på slutet. Om en dam (eller ovanlig man) med väl tilltagna tillgångar på framsidan sätter sig i en pool kan man se om det är äkta eller silikon genom att äkta bröst flyter, det gör inte silikon.

Alla bloggar om midsommar. Jag orkar inte just nu. Vill endast delge två citat istället för den post jag har om fildelning och förmodade framtidsutsikter.

Första citatet kommer från Bocken om Sundsvall.

Sundsvall är en frizon som inte är lik någon annan. Här har man inget att bevisa, bara att visa.

Det andra är från boken Zen and the art of motorcycle maintenance av Robert M Pirsig.

I disagree with them about cycle maintenance, but not because I am out of sympathy with their feelings about technology. I just think that their flight from and hatred of technology is self-defeating. The Buddha, the Godhead, resides quite as comfortably in the circuits of a digital computer or the gears of a cycle transmission as he does at the top of a mountain or in the petals of a flower. To think otherwise it so demean the Buddha – which is to demean oneself.

Detta är dock inte en flirt med religion. Buddha eller Godhead är, för mig, en metafor för en värdering. Inte en utomkroppslig orsak eller entitet. Att man kan se ett värde i mer än det som fanns innan människan. Att vi kan göra gott och vackert också. Något som kan ha missats idag.