Jonas Enander

En dikt då och då.

—

Och straffet ska falla likt eld från himlen
Och syndarna skall bli renade
Där står jag, på en sten med blicken mot skyn
I denna stund för gudar
Ser jag en stjärna falla
Allt jag kan förmå mig göra
Är att viska
“Jag vet…”

För att minnas frihetstiden tillägnar jag den en liten dikt jag skrivit. Inget speciellt men kände att ngt lite mer dramatiskt krävdes. Frihetstiden är ett begrepp en vän myntade på facebook tidigare under dagen. Det pekar på den tid från skapandet av internet till midnatt idag då internet var en plats av frihet och drömmar…

Nu tystnar kablarna, kablarna somnar in
Demokratin är död och även fristaden min
Kablarna kallnar och rösterna även de
Bilderna bleknar, falnar, blir svåra att se
Ingen brand, inga skrik, var är vapnen
Den fredligaste revolutionen är över
Det mäktigaste ljuset är släckt
Bröders och systrars band är brutet
Världen tyst
Nu tystnar kablarna, kablarna somnar in
Pulsen blir svagare och även fristaden din
Kalla skärmar ser hur slutet kom
Och ansiktet i dess sken falnar med dom

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Yttrandefrihet, Dikt