Jonas Enander

Once in a while an idea surfaces that are just plain awesome. And the idea to be able to pay for something with a tweet is one of those ideas. I just downloaded the e-book “OH MY GOD WHAT HAPPENED AND WHAT SHOULD I DO?” from Innovative Thunder, and paid with a tweet for it.

They both wrote the book and the service to pay for it.

The concept is that the buyer sends a prewritten tweet from the seller and then gets to download or whatever what the seller intends. Easy, smooth and smart.

Hopefully this will have a good natured development on the net. Would be boring if Twitter was filled with tons and tons of Tweet$.

Btw, can you call a Tweet you pay with for Tweet$?

Dom säger att det tar en vecka att varva ned innan man kan börja ha semester på riktigt. Aldrig riktigt trott på det uttalandet. Trott att jag kan inte varva ned. Jag är alltid på gång med ett nytt projekt bakom hörnet.

Jag tror jag måste ta tillbaka den potentiella åsikten. Jag har nu varit ledig, mer eller mindre, i snart två veckor och måste erkänna att jag börjar komma ned i varv. Saker tar längre tid. Andra saker känns inte lika viktiga. Att ligga på stranden och lyssna på P1s “På Minuten” känns minst lika värdeuppfyllande som att kunna kryssa av ännu en sak från någon imaginär att-göra-lista.

På en gång kommer känslan av att vilja skriva att jag minsann inte bara latar mig. Å andra sidan tar jag det som en träning i att vara ledig att inte berätta vad jag sysslar med som kanske anses mer värdefullt.

Glad sommar 2010 på dig.

Hereby I proclaim that there is NO results for the sentence “Copyleft out of the picture” on Google. Therefor do I also proclaim that I am the first one to use it since I’ve been using it for several years.

Usage: Copyleft out of the picture since 2010.

I wont take royalties. Since…. Copyleft out of the picture since 2010. But I was first. Link back to this post.

Arbete eller ledig?

Det slog mig i helgen att jag inte riktigt vet vad det innebär att vara ledig längre. Ledig i det avseendet som andra ser ledighet. När man gör.. ja, vadå?

Jobba är motsatsen till ledig. Definierar man då jobba så borde man veta vad att vara ledig är.

Jobba är att producera något – idéer, argument, materiella eller immateriella produkter. Eller som ordboken på min Mac säger “Work: activity involving mental or physical effort done in order to achieve a purpose or result”. Det är så jag ser på arbete iallafall. En aktivitet som är för att uppnå ett syfte. Och syftet är allt som ofta något jag valt. Något som betyder en positiv sak för mig.

Det som jag tror många andra tänker på när dom säger arbete är dock denna definition som också kan hittas i ordboken på Macen: “Work: such activity as a means of earning income; employment”. Att arbete eller jobb är något som man sysslar med för att få en inkomst. Ett nödvändigt ont. Utan syfte mer än att betala nästa LCD-TV.

Med dessa två olika synsätt så är det lätt att inse att ledighet innebär två helt olika saker. Å ena sidan innebär det inaktivitet och slöande utan riktning, å andra sidan innebär det frihet att göra vad man vill. Man skulle kunna säga lite klyftigt att de som ser arbete som den andra definitionen ser ledighet som den första definitionen.

Ibland uttrycker personer sig i stil med “Jag överanalyserar alltid allt”. Personen har ofta i stunden innan tänkt på vad en intressant annan person har skickat till dom via SMS, Facebooks usla mailsystem eller annan dylik kommunikationsväg. Som yttre observatör kan man snabbt komma fram till två saker.

För det första så har nog personen inte alls överanalyserat utan snarare diskuterat sig runt i en cirkel alldeles för många varv. För det andra så handlar det sällan om allt utan snarare om vad andra människor gjort.

Personligen så uttalade jag mig liknande här om dagen i följande:

Ibland tror jag att jag tänker och reflekterar för mycket bara för att försöka verka smartare än jag är.

Det enda ord jag möjligen skulle vilja stryka i efterhand är för i för mycket. Utan att säga något om den föreslagna orsaken så påpekades det för mig av den som hörde mig säga detta att ifall man aktivt tänker, reflekterar och skapar sig åsikter om många saker och hela tiden försöker vara lite klipsk i sina tankegångar. Då tvingas man också stiga utanför lådan och se på det man funderar kring ur nya synvinklar och börjar tänka i andra banor. Vilket i sig leder till att man kan mycket väl komma på klipska saker och bli smartare, vad nu smartare innebär.

Sen tror jag också att förmågan att kunna reflektera kring sitt eget beteende och sina egna åsikter utvecklar förståelsen för omvärlden oerhört. Förmågan att kunna undra över varför man sa si och inte så. Inte som många tänker i frågan “undra vad personen som hörde mig säga si tänker nu och associerar utifrån detta” utan mer i linje med “varför har jag åsikten som gjorde att jag uttalade mig så?”.

Förstår man det så tror iallafall jag att man förstår mer av världen.

The case is still as written before. I have to train my english. So expect this post to have both flaws in grammar and spelling – apart from the obvious flaws in logic and reason buried inside the proposed meaning of the words.

—

Today you can from time to time hear someone saying that technology is moving to quick to follow. You might even feel that way yourself sometimes. And in most ways it is true. Development and science is uncovering new landmasses on the planet of knowledge each day, and every day faster then the day before. Regular books have trouble to encompass the knowledge of today before it is outdated and in need of replacement. Something especially true with medicine. Eric Kandels classic regarding neuroscience “Principles of neural science” have had its release date for the fifth edition postponed a few times over the last years now. My guess is that it is hard to finish one chapter in time before the previous one is outdated.

The solution to this ought to be articles. Straight from the universities and into the hands of anyone who is interested. A good book on basics and then only articles. The problem with this is that articles is dense and take both time and patience to read. And they often address very small parts of the science they sprout from. The only field of study you can keep track of without dedicating all free time to articles is the one that is your own field, and maybe some fields with much in common. Since articles need basic understanding of the field from which they origin and need time and patience to read you never venture far from your field of expertise.

But why should anyone need to know about the progress in any other field then their own? Well, with every step into further understanding of a field the closer to the same basic mechanic we get. Everything is ultimately governed by the laws of physics (as we know today, right?). And the closer to the “core” of all things we get we also get the opportunity to combine fields of science.

A good example is the work on BMI that is done all over the globe. The goal is to combine neuroscience, electrotechnology and computers. Point being that with extended knowledge of the possibilities in completely different fields then your own you might come up with the next e=mc².

The idea to solve this would be an idea that have circulated among scientists and others a long time. Sharing knowledge. And not in the way that articles does it, no. The way we all do it in our everyday life. We talk and explain what we do to people we meet.

This idea reminds me of a quote from the series “A Streetcar Named Desire”, where the character Blance DuBois says:

“I have always depended on the kindness of strangers.”

—

Someday I want to start, or why not just experience, a group where you can get the latest and greatest summaries of fields of study by the top scientists on that field. A door into understanding what else there is and what visions of the future it holds, and also the worries and dangers.

I want to be able to explain to anyone what nanotechnology, mathematics, biotech, physics, geology, zoology and everything else is and what is happening inside that field today. Not with great detail, but in essence. I want to know where I can turn when I get stuck in my field.

Synergy must be fueled. Science-fiction must be transformed into Science-fact.

This will be written in english. Why? Because I need to practice. Something that soon will be very apparent.

Lets face it, Facebooks main feature is that most of your friends has it, and maybe that it has a lot of features on the same site. But honestly, most of those features is not that good. Lets look at them one by one and see what I mean.

Mail – Fair to say is that mail in Facebook is not in itself bad. It does the same thing the regular mailprotocol does. But inside Facebook. That sends an additional mail. To your real mailbox… ?… With a link to the thing on Facebook which they call a mail, or message, or whatever. Don’t get me wrong, a decent socialnetworking site should have some kind of messagingsystem. But when it does NOTHING new from regular mail, and with the default settings even sends a mail to your mailbox with the goddamn message and link to answer. Why in the name of all things holy can’t I just get it to my mailbox and not one more time in Facebook. Because my mailboxes, like many others, are a Gmail one and has lots of nice features and is not a pain to use. Like Facebook. And the biggest turd of it all is that people acctually use this feature like regular mail. Expecting me to check it. Well, I’ll check it when Facebook has exchange support.

Chat – Cool to be able to in-window chatt with people online on Facebook. Not that cool it sucks. Since I surf more pages then Facebook I don’t see when anyone says anything if I don’t check it every 5th second. And, no, the flashing titlebar is not enough. But it would have been a nice thing if they used some kind of standard protocol so I could log on to the chat with Adium or similar. Which I can. But only since Steve (?) backwardsengineered it. And it is unstable and kinda crap. The “protocol” they use. Not the API Steve(?) made.

Event planning – Please. It’s good because everyone has Facebook. Check doodle out if you want at least ONE new idea. The event planing in Facebook is tedious, clumsy and non-dynamic. And no sync to iCal or Outlook or anything. Why use something and write one billion letters if I can’t sync it?

Groups and social networking – At least one good thing right? Well, if you manage to find anyone. All the social networking is only through friends of friends and direct search. Not bad, not good. With Facebooks userbase you feel like they have the opportunity of a lifetime to do some kind of kick ass tool or algorithm to find people that match you. But no.

Its too bad. It could have been nice. Hands down, Facebook does not reinvent anything and pulls of everything it does inferior to any stand alone service out there. Facebook is kinda crap.

And this post is kinda crap. But I dont have enough readers to put energy into it. I just need to get things of my mind.

Har man talat med mig om inlärning någon gång på riktigt så vet man förmodligen att jag anser att alla kan lära sig det mesta. Det handlar mer om att de vedertagna principerna för att lära sig saker är usla. Den åsikten har tagit mig genom en hel del litteratur på ämnet och har fått mig till en personlig uppfattning om inlärning som jag inte är helt klar över än, men den funkar.

Därför är det så fantastiskt när man känner att man kan rikta sitt medvetande mot ett inlärningsfokus och bara suga upp informationen. Med säkerhet hantera rörelser och kunskap, konkret och abstrakt utan att hamna i först frågan om HUR man lär sig. Bara genast hoppa rätt in i att lära sig det man vill.

Försöker applicera mina åsikter och uppfattningar nu på att lära mig spela piano. Lärde mig min första skala idag. Tanken är att göra ett mentalt stopp om en månad och reflektera över hur långt jag hunnit på en månad.

Så… idag, eller snarare imorrse, lärde jag mig en skala.

Nu ska jag vara personlig. Vet inte om jag tycker om det, men får testa. Har gjort värre saker på nätet.

I alla former av diskussioner kring livet och tillvaron kommer man förr eller senare till ämnet kring ägande. Vad är det man önskar mer i livet i form av ägande? Ny TV, ny mobil eller kanske ny bostad? Oavsett vad det handlar om kokar det ofta ner till om man har pengarna att skaffa detta man suktar efter. Jag har många gånger försökt påpeka att det inte handlar om det för att vara nöjd, lycklig och glad. Å andra sidan när det väl kommer till kritan så sitter jag där och läser recensioner på nätverksrouters med inbyggd NAS och drömmer om det fullständigt sammankopplade boendet.

Problemet kommer dock när man plötsligt sitter där i slutet av Augusti och inte har haft ett fyllt konto på ett par månader. Plötsligt känns det verkligen att man inte har pengar och då är det inte lika lätt att säga att de inte spelar någon roll längre. Just den känslan av att pengar spelar roll får mig att känna mig misslyckad och av det blir jag arg. Frågan blir nog ändå om det är pengarna att kunna köpa allt man vill ha som är viktigt eller att ha pengar nog att klara av en dräglig vardag.

Jag vill gärna tro att om man bara har avklarat mat, husrum och några öl så behövs det egentligen inte mer. Alla prylar som kommer sen bidrar nog egentligen inte så mycket. Iaf inte prylarna i sig. Däremot kan jag försvara t.ex. den sociala vinst man får i att ha en bra soffa, en projektor att köra filmkvällar med, en telefon att bli nådd på etc. Det är när man fokuserar på skalet, på transistorerna, på själva prylen som problemen och oförståendet kommer. Det underliggande syftet är viktigare än det ytliga.

Webbhistoriken

Hittat en ny funktion på Google som jag missat. Webbhistorik sparas av Google ifall man är inloggad (vilket man alltid är… right?). Där kan man se vilka dagar man googlar mest, när på dagen, vilka sökord man skriver oftast etc. För folk som gillar att gotta sig i sig själva så är det en fantastisk funktion. Andra som är paranoida kan det vara läskigt att Google vet vad du gör. Fast det visste dom innan också. Nu kan du bara ta del av det, och vill du inte att dina personuppgifter ska vara kopplade till sökhistoriken så är det bara att avsluta ditt Google-konto.

Men vilken frisk person gör det?

Hur hittar man skiten nu då? Jo, logga in på valfri Google-sida. Tryck på Mitt Konto och välj sedan Webbhistorik längst ner till höger. Direkt access till allt ditt porrsurfande senaste tiden. Alla över 40 med kasst långtidsminne kommer bli helt i extas. Min mest sökta term senaste tiden är hypokondri.

Läs även andra bloggares åsikter om Vardag, Google, Webben