Dom säger att det tar en vecka att varva ned innan man kan börja ha semester på riktigt. Aldrig riktigt trott på det uttalandet. Trott att jag kan inte varva ned. Jag är alltid på gång med ett nytt projekt bakom hörnet.
Jag tror jag måste ta tillbaka den potentiella åsikten. Jag har nu varit ledig, mer eller mindre, i snart två veckor och måste erkänna att jag börjar komma ned i varv. Saker tar längre tid. Andra saker känns inte lika viktiga. Att ligga på stranden och lyssna på P1s “På Minuten” känns minst lika värdeuppfyllande som att kunna kryssa av ännu en sak från någon imaginär att-göra-lista.
På en gång kommer känslan av att vilja skriva att jag minsann inte bara latar mig. Å andra sidan tar jag det som en träning i att vara ledig att inte berätta vad jag sysslar med som kanske anses mer värdefullt.
Glad sommar 2010 på dig.
Njut av ledigheten storebror! Att kunna varva ner är viktigt att kunna. Känner jag dig rätt har du inom kort skaffat dig 30-timmarsdygn igen. Så att vara lat och lite långsam ibland är nyttigt för själen. Kram!