Ibland uttrycker personer sig i stil med “Jag överanalyserar alltid allt”. Personen har ofta i stunden innan tänkt på vad en intressant annan person har skickat till dom via SMS, Facebooks usla mailsystem eller annan dylik kommunikationsväg. Som yttre observatör kan man snabbt komma fram till två saker.
För det första så har nog personen inte alls överanalyserat utan snarare diskuterat sig runt i en cirkel alldeles för många varv. För det andra så handlar det sällan om allt utan snarare om vad andra människor gjort.
Personligen så uttalade jag mig liknande här om dagen i följande:
Ibland tror jag att jag tänker och reflekterar för mycket bara för att försöka verka smartare än jag är.
Det enda ord jag möjligen skulle vilja stryka i efterhand är för i för mycket. Utan att säga något om den föreslagna orsaken så påpekades det för mig av den som hörde mig säga detta att ifall man aktivt tänker, reflekterar och skapar sig åsikter om många saker och hela tiden försöker vara lite klipsk i sina tankegångar. Då tvingas man också stiga utanför lådan och se på det man funderar kring ur nya synvinklar och börjar tänka i andra banor. Vilket i sig leder till att man kan mycket väl komma på klipska saker och bli smartare, vad nu smartare innebär.
Sen tror jag också att förmågan att kunna reflektera kring sitt eget beteende och sina egna åsikter utvecklar förståelsen för omvärlden oerhört. Förmågan att kunna undra över varför man sa si och inte så. Inte som många tänker i frågan “undra vad personen som hörde mig säga si tänker nu och associerar utifrån detta” utan mer i linje med “varför har jag åsikten som gjorde att jag uttalade mig så?”.
Förstår man det så tror iallafall jag att man förstår mer av världen.
Du måste ha pratat med en väldigt smart person, maha!
Ser framemot våra framtida diskussioner kring tänkande och självreflektion kära bror. Att stanna upp, identifiera sitt eget beteende och ta sig en funderare över dess ursprung är en mycket viktig och användbar förmåga. Det har hjälpt mig många gånger.
Kram