Jonas Enander

Livet är ibland roligt och rättvist. Betalar man inte så ska man ju inte ha något. Det är ju den tes som Antipiratbyrån(old) har drivit. I dagarna så har någon Kompimist köpt domänen antipiratbyran.org eftersom den utgått och ingen faktura är betald, antar jag. Någon som kan bekräfta att adressen ägts tidigare av AP?

Antipiratbyran.org är en konsumentupplysningssida som vill informera om de olagligheter som utförs av Svenska Antipiratbyrån.

Hittat via opassande.

En tanke slog mig idag. Nästan att jag var tvungen att sätta mig ner från den stol jag satt på när den kom till mig. Tanken invaderade in i en komplex dagdröm där en domstol, ett hemskt brott mot någon nära stående samt ett förarbete gjort av mig. Detta hör visserligen inte till tanken men i alla fall. Jag ska väl inte ha dagdrömt i onödan?

Till min tanke. Jag tror det är en skillnad i kulturellt tänkande mellan de av oss som växt upp på internet och de som använder det som en textbaserad telefonlina. Jag tror att det är en fundamental skillnad i vilket mode* som de initiala tankarna och detaljerna som dessa två grupper ser i alla situationer. Precis som det kan vara skillnad i fundamentala utgångspunkter mellan en skandinav och en arab.

Vi har nog alla upplevt att man får ett mail eller meddelande på ett community eller IM från någon som inte är en sådan där äkta internetnörd. Man ser på en gång att det är på det viset. Uttryckssättet är annorlunda, ordval, upplägg och så vidare. Det framkommer dock ännu tydligare när man diskuterar världssyn och liknande. Här är det endast en flyktig tanke som vägleder mig men jag vill gärna tro att de från internet har en mer gränslös uppfattning. Nationaliteter spelar mindre roll. Bakgrund i fråga om vad man gjort och vad man kan är desto viktigare.

Likaså har man en helt annan utgångspunkt för vad som är värt att betala pengar för och vad som inte är det.

Men om man säger att man kommer från The Great Nation of ze Internet så blir man väl inspärrad. Undra om dom har bra uppkoppling på dårhuset?

—

*Mode – Engelska – Hämtat från Zen and the art of motorcykle maintenance. Menas som det grundläggande sätt man producerar och strukturerar tankar.

—

Läs även andra bloggares åsikter om Funderingar, Pirater, Vardag

Satt i lugn och ro på arbetet och arbetade som den proletär man är. Talade medan svetten stänkte med en vän om ord. Han påpekade att ordet ‘manuals’ var ett fult och jag svarade med att ‘silikon’ var ett fint.

Inte bara att det ser bra ut det är välavvägt i fråga om antal långa och korta bokstäver det betyder något fantastiskt också.

Nu förstår jag att 90% av mina läsare (det absoluta antalet bör vara ungefär 12 st) genast tänker på bröst. Vilket det inte är något fel på.

Men… silikon är så mycket mer. Det ingår i massor av elektriska kretsar och bygger upp stora delar av den värld i lever i. Silikon är polymerer av kisel och syre och leder inte elektricitet. Alla saker är bara hemskt trevligt och användbart. Så! Silikon! Ett bra ord.

Sjunker garanterat

Men, kan inte ha ett inlägg utan att prata om bröst. Lite bröst-trivia på slutet. Om en dam (eller ovanlig man) med väl tilltagna tillgångar på framsidan sätter sig i en pool kan man se om det är äkta eller silikon genom att äkta bröst flyter, det gör inte silikon.

Påverkas utöver den vardagliga plågan av det som händer med samhället vi lever i. Kan inte sluta bli nedstämd av det som pågår i samtal mellan regeringar. En sådan sak som gör mig hemskt nedstämd är ACTA-avtalet som diskuteras i EU.

Ytterligare en sak som gör hela affären trist är att de röster som talar för ett fritt samhälle är få. En som borde få mer uppmärksamhet är Karl Sigfrid (m) som skriver bra i sin blogg om sina tankar. Visar att det finns lite gott blod i styret.

Jaha, tror jag precis nått den yttersta low pointen för sommaren 2009. Brukar inte ha ngn low under sommaren. Kanske är det senaste.

Så missar man en gång. Inget särskilt egentligen, men man försöker fixa det. Så kommer allt tillbaka på samma gång. Gamla sår är borta, men svagheten fanns uppenbarligen kvar.

De senaste dagarna har politikerna tittat ut genom de stängda dörrarna bakom vilka de haft EUmöten av olika informella former. Två huvuden som särskilt fångat min uppmärksamhet är Beatrice Ask och Tomas Billströms. Tyvärr är det inte deras behagliga utseende som fått mig att stanna i stegen, det är deras (främst Beatrice Asks) kommentarer på kritiken på Stockholmsprogrammet.

Beatrice Ask (m), Tomas Billström (? vem bryr sig) och Christian Engström (pp) satt runt samma bord här om dagen i TV4s Nyhetsmorgon och pratade om Stockholmsprogrammet. Det som hade kunnat bli en bra diskussion blev istället en uppvisning i politisk retorik. Christian Engström framförde den kritik som finns bland folket. Till svar brände Beatrice Ask iväg en snygg kommentar.

[...] FRA har definitivt inget med detta att göra men nästan allt polisarbete innebär någon typ av undersökning och informationshämtning [...]

Vilket i sig är ett spännande uttalande då FRA själva på sin egen hemsida meddelar att FRA delger sina rapporter till “FRA:s uppdragsgivare, till exempel regeringen, Försvarsmakten och Säkerhetspolisen” [länk]. Så när Christian Engström säger SÄPO+FRA och Beatrice Ask säger NEJ, så är man väl så nära man kan komma på en lögn från hennes sida.

I samtalets början slänger sig Beatrice också med en retorisk slägga. Hon nämner barnpornografi i samband med Stockholmsprogrammet (som om det skulle spela någon roll vad hon sa efteråt. Jag skulle kunna försvara att mala ner alla de sista tigrarna i världen ifall jag kunde länka ihop det med ett sätt att stoppa barnpornografin). Det är en retorisk knock-out eftersom ingen offentlig person kan försvara sig mot det. Att säga att personlig integritet står över att stoppa barnpornografin är socialt självmord, även om det i teorin kan vara sant.

Vidare i diskussionen så handlar det mycket om hårklyveri från Beatrice sida. Stockholmsprogrammet är ett målprogram, ja. Det är alltså inte klara lagar som ska implementeras. Å andra sidan vilket hon vägrar medge är att det är ett MÅLprogram som pekar var de vill komma. Eller som HAX skriver:

Menar regeringen verkligen – på fullt allvar – att vi skall ignorera all information om det innehåll som Stockholmsprogrammets påse är tänkt att fyllas med?

Och att inte på egen hand inse att det sticker i ögonen, med rätta, på allmänheten att trycka genom FRA, IPRED och Datalagringsdirektivet och sedan ha ett målprogram som Stockholmsprogrammet är naivt. Man frågar sig lätt om politikerna är döva för kritiken eller bara för dumma för att förstå den?

I DN uttalar sig Beatrice Ask åter igen om huruvida en genomröstning av liggande förslag skulle resultera i mer övervakning.

- Nej, jag har inte hört om någon minister som driver frågan om ökad kontroll av medborgarna. Sen är det ju olika kulturer. Storbritannien har ju till exempel mer kameraövervakning än vad vi troligtvis skulle tycka var okej. Men det är bra med ett principprogram som lägger grunderna.

Först nej, sen å andra sidan kulturer, och till sist bra med principprogram. Så det säger? Att om vi ska respektera resterande EU och lägga ett principprogram, som säger vad? Baserat på de senaste lagarna som pressats igenom så har jag inte några positiva visioner. Särskilt då folk de facto idkar självcensur när övervakning finns oavsett om den tittar på personen eller inte, allt enligt metaforen om panopticon.

Som utveckling på föregående post och det HAX skrev nyligen om Stockholmsprogrammet har denna post kommit på Datorfilosofi.

Intressant läsning om ett utskott som handhar känslig information som inte ens har formella mandat att göra det dom gör. Att ha röstat på PP känns allt mer rimligt allt efter utvecklingen rasar vidare. Läs och begrunda!

En sak som tagit sig genom mina tankar på senaste tiden är hur många i vardagen (vanlighetens folk kanske?) som faktiskt vet vad lagen om upphovsrätt, eller Copyright som det heter på engelska, kommer ifrån och är till för.

Ett uttdrag från United States Constitution, rättare sagt Article I, Section 8, clause 8 lyder som följer:

“To promote the Progress of Science and useful Arts, by securing for limited Times to Authors and Inventors the exclusive Right to their respective Writings and Discoveries.”

Lagen finns alltså till för att främja framsteg inom forskning och andra vettiga områden. Detta uppnås genom att staten skyddar verket mot vinstdrivande framställning där vinsten inte når upphovsrättsinnehavaren. Dvs. den vinst som genereras ska tillfalla upphovrättsinnehavaren. Under en begränsad tid.

Två punkter där som bör lyftas fram. Upphovsrättslagen skapades ur behovet att säkra att ev. vinst av ett verk skulle gå till upphovsmakaren. Eller som det skrevs “for the encouragement of learned men to compose and write useful books” [länk].

Kopiering eller användning som inte inträdde på vinsten sade lagen alltså inget om och sådan användning finns det ingen lag mot. För att ta en sista titt bakåt i tiden var lagen kommer ifrån bör påpekas att copyright erhölls endast i 14 år efter verkets publikation och sedan överläts rättigheterna till allmänheten.

Idag ser bilden lite annorlunda ut. Ta musikcopyright som exempel. Lagen finns kvar men nu skyddas verket (som ibland har en sannerligen tvivelaktig kvalité, se bara på allt Per Gessle gör) i 70 år – EFTER UPPHOVSINNEHAVARENS DÖD. Så vitt jag vet så finns det inget sätt för en död person att dra nytta av vinst för att mha. den främja mer framställning av liknande verk. Särskilt inte när upphovsrätten allt som oftast ägs av musikbolag och inte alls av personen som en gång i tiden skapade verket.

Denna lagstiftning vars egentliga fokus har ändrats avsevärt på senare tid har fört med sig stora förändringar till världen. Betänk särskilt att lagen om upphovsrätt ska främja utvecklingen. Reflektera då över att många kreativa och inspirerande inlägg på t.ex. YouTube plockas ner eller tystas efter påtryckningar från ovan nämnda musikbolag.

I spåren på slagsmålet om rättighet till immaterialla saker kommer avlyssningen som till viss gräns vill användas för att leta efter “olovlig” (men ändå icke-kommersiell… hur går det ihop?) fildelning.

Ta ställning och lär dig lite om upphovsrättslagen och hur mycket avlyssning som DU är villig att gå med på för att skydda musikbolagens rätt att dra in pengar efter att skaparen är död. Jag säger ingen.

Lästips:

• Christian Engström i Financial Times
• Rick Falkvinge om yttrandefrihet
• Henrik Alexandersson om Stockholmsprogrammet

Varit för lite politikt på bloggen på senaste tiden. Det är dags att rusta igen inför Sveriges ordförandeskap av EU. Jag vill inte se tillbaka på den tiden och skämmas. Så, utan att utveckla mer. Gör oljud för det senaste dumma påhittet och nästa steg mot 1984 aKa EU.

HAX skriver på sin blogg om stockholmsprogrammet. Ett litet trevligt förslag som bland annat handlar om att harmonisera övervakning och avlyssning inom EU samt öka samarbetet med USA på samma punkt.

Har skrivit förr om en dystopisk framtid. Verkar mer och mer som den framtiden kommer. Se till att ni är medvetna vad som händer. Läs HAX inlägg om det och kommentera och prata med dina vänner.