Jonas Enander

För att minnas frihetstiden tillägnar jag den en liten dikt jag skrivit. Inget speciellt men kände att ngt lite mer dramatiskt krävdes. Frihetstiden är ett begrepp en vän myntade på facebook tidigare under dagen. Det pekar på den tid från skapandet av internet till midnatt idag då internet var en plats av frihet och drömmar…

Nu tystnar kablarna, kablarna somnar in
Demokratin är död och även fristaden min
Kablarna kallnar och rösterna även de
Bilderna bleknar, falnar, blir svåra att se
Ingen brand, inga skrik, var är vapnen
Den fredligaste revolutionen är över
Det mäktigaste ljuset är släckt
Bröders och systrars band är brutet
Världen tyst
Nu tystnar kablarna, kablarna somnar in
Pulsen blir svagare och även fristaden din
Kalla skärmar ser hur slutet kom
Och ansiktet i dess sken falnar med dom

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Yttrandefrihet, Dikt

Jag är förbannad. Det händer inte ofta men nu är jag förbannad. Senaste tiden har artiklarna verkligen haglat kring hur friheten på internet inskränks och hur principerna kring yttrandefriheten avfärdas som avskräde. Det är lätt att tro att politikerna handlar i ett syfte de tror är gott. De ska hämma illegala verksamheter på internet. Det låter bra men det som händer är att lättanvända och kommersiellt användbara tjänster för att dölja sig själv tvingas fram och de verkliga banditerna får tillgång till dem. De jag tänker på är såklart pedofiler och organiserad brottslighet. Med verktyg som TOR, Ipredator, Relakks, Dold.se, OneSwarm kan man dölja sig för olika typer av insyn. Verktyg som inte hade behövts om politikerna hade haft vett i huvudet eller om företagen haft något annat än idioter som styrt.

Istället har det urartat till att TPB startar en annonymiseringstjänst och får badwill från nätet för att de startar en tjänst som kan dra in intäckter (Enbart för att de är de som startat den för övrigt. De andra företagen jag nämnt/ska nämna har inte fått den skit TPB fått). DN skriver också om andra sätt att hålla sig dold på nätet.

Som ytterligare krydda på moset skriver Ars Technica om en teknik som sprider sig mellan ISParna. DPI (Deep packet inspection) som går ut på att analysera datatrafiken och strypa viss trafik. Detta kan i sin tur leda till inskränkning av hastighet för vissa användningar som bär med sig mervärde. Vill du spela spel på nätet? Bäst att ha “Xtreme gaming-abbonemang”. Vill du prata i Vo-IP? Lägg till tjänsten på din internetfaktura.

Som om inte detta skulle vara nog, utöver IPRED och FRA såklart, skriver DN idag om hur Telekompaketet röstades igenom av två utskott i EU idag. Så snart kan du se din internetanslutning cencurerad, bevakad, indelad, avlyssnad, sparad och en laglig väg för att privata företag att idka utpressning. Kanske fler skulle resa till Stockholm för att avlägga en ros för demokratins död.

Frågan är vad nästa steg är. Om vi antar att denna kapprustning av enkrypteringstekniker som kommer bli en naturlig utveckling av detta gör att privata datorers internetanvändning inte kan analyseras av ISPs och privata företag. Kommer då en lag som ger dom rätt att beslagta datorer fysiskt utan misstanke för att gå igenom innehållet? Kommer de få ta in privatpersoner och förhöra dom med “privata” metoder? Möjligen så att det låter dramatiskt. Men med tanke på senaste veckornas utveckling skulle jag inte bli överaskad.

Just idag känner jag att regeringen, EU och politikerna som sitter just nu kan dra åt helvete. Men kan kanske inte säga så? Jag är väl avlyssnad och snart kommer dom och tystar mig. Läs Piratpartiets principprogram idag och avgör om du har råd att avstå från drastiska åtgärder i EU-valet.

Läs även andra bloggares åsikter om EU, FRA, IPRED, Telekompaketet, Yttrandefrihet, Piratpartiet, DPI, Politik, Rick Falkvinge

Förra helgen var jag vaken 34 timmar över dagarna lördag och söndag. Natten mellan dessa dagar spenderade jag på AF-borgen i Lund jobbandes på Finnbalen. Ungefär 13 av de 34 timmarna av vakenhet var vigda till borgen. Utöver detta slutade spexveckorna med Var Gladspexarna förra fredagen (2009-03-20) vilket har inneburit att jag varit i borgen på kvällar och nätter mer eller mindre varje vardag i tre veckor. Man kan tycka att jag borde vara less på stället.

Varför jag då strax innan midnatt igår satte mig på cykeln för att än en gång rulla mot borgen är lite av ett mysterium. Denna gången var det Dies Toddyum Magna som var orsaken för migrationen. Av en händelse är jag bekant med sexmästeriet för MF (Medicinska Föreningen Lund-Malmö) och de hade fått reda på att jag hade varit sexmästare för Var Gladspexarna samt att jag kände till borgen sedan innan. På grund av detta och min osvikliga charm hade de frågat mig om jag ville chefa över sexan som skulle gå av stapeln på Toddyfesten.

För alla som inte vet vad en sexa är så är det en en liten matbjudning som ofta inträffar på större baler och fester. Runt klockan 2 slås dörrarna upp till sexan och väl där inne så serveras pyttipanna, öl, cider, snaps och en chans att sitta ner ett tag. Det är ofta för att folk börjar bli hungriga och trötta som sexan visiteras. Efter omladdning dras det tillbaka till dansgolv eller avskilda gömslen för att utbyta kroppsvätskor.

Hur som haver så var det cirka 180 anmälda till sexan, många som inte stod på listan visade det sig, samt en och annan som inte stod på ngn lista. Till intressepunkterna så kan det förklaras att om det är räknat med att 180 ska komma, det kommer extra personer som har betalat samt personer som vill betala i dörren så är chansen att maten räcker till alla minimal. Det är nästan tradition att maten tar slut på sexor men i vissa fall är det extremt. Efter ungefär 25 minuter hade maten tagit slut. Följande 35 minuter blev ett hetskt springande, flyttande av mikrovågsugnar och omfördelande av Pan Pizzor från stora baren till sexan. Kontentan blev att alla som ville fick mat (om än kanske något sent) samt att de som uttalade sig i någon riktning var nöjda.

Hemkomsten till min lägenhet var klockan 6 och tjugo över låg jag i sängen fortfarande hög på Red Bull. Nu efter att ha sovit 5 timmar och med frukost i magen är jag lite mer människa igen. Nöjd efter nattens arbete men också väldigt nöjd över att inte behöva besöka borgen igen på några veckor.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, Mat, Universitetet, AF-borgen, Studentikost

Musculus brachialis

Från och med det förra inlägget så har det hänt ett fåtal saker som kan vara intressant för…. någon? Det första är att jag har hittat en ny muskel. Jag fick visserligen upp ögonen för den igår när jag hade modellgenomgång av övre extermiteten (Dvs armen + axel). Men jag fick testa övningar hur man tränar den idag på gymmet. Muskeln är den hemskt spännande Musculus Brachialis och ligger mer eller mindre under och på utsidan av Musculus Biceps Brachii. Man tränar den genom att göra vanliga hantel curls fast med handen vänd med handryggen uppåt. Ska lägga till den i träningsschemat så den får vara med och bli stor.

För det andra har jag precis uppnått högre förståelse för paj. Huruvida pajen “stannar” beror på mängden ägg i äggstanningen. Kanske uppenbart för alla er där ute. Jag däremot insåg det idag när jag drog ner på mängden ägg istället för tex keso eller mjölk i min äggstanning. Jag börjar nu bli smärtsamt medveten om att pajen kommer inte stanna på länge. Attans! Jag som är hungrig.

Läs även andra bloggares åsikter om Träning, Mat

När jag vaknar och är sådär sedvanligt urskogstrött så har jag väldigt dålig koppling till mitt minnescentra. Imorrse när jag vaknade för andra gången och tittade på klockan (9:15) så undrade jag några saker. 1) Vilken dag var det, 2) Hade jag skola idag, 3) Var det ngt alternativt jag hade lovat att göra idag?. Det jag kom fram till genom att slå upp kalendern i telefonen var att 1) det är torsdag, 2) jag är lektionsfri och 3)  jag hade lovat Annika att ta en promenad på morgonen. Eftersom jag lovat Annika att ses vid 9:30 så studsade jag upp ur sängen och åt frukost på vägen mot träffen.

Gamla Kirurgen i Paradiset

Efter att ha gått tillsammans till Kungshuset i Lund stannade jag kvar ett tag och socialiserade medan hon började jobba. Vi började med att flytta en lastpall på en säckkärra till Gamla Kirurgen. När vi skulle tillbaka till Kungshuset blev det så att Annika satte sig på säckkärran och jag körde. Eftersom jag hade henne i mitt våld visade jag monumentet över den internationella måttenheten för en lagom (1 lgm), meridianen för den akademiska kvarten, samt att hon visade mig platsen där Krischanstaspexarna har planterat vårlökar i form av “TUT RÖV”. Detta urartade i att vi försökte stoppa in näven i munnen och säga TUT. Jag kunde inte, Annika kunde.

Efter en liten promenad hem i vårsolen hade jag fått ett mail från pappa som precis lagt upp en film på YouTube. Watch and bleed!

En helt vanlig torsdag helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, Vardag, YouTube, Vänner

Mitt bland svenska lagar om censur och övervakning, när tankar och drömmar om en fri värld ter sig som allt mer hallucinatoriska kommer det iaf en ljusglimt. Open Access inom forskningsartiklar. Ars Technica skriver om hur MIT har övergått till att göra alla publiceringar från fakulteten fria för allmänheten och forskningsvärlden. Värt att nämna är att Lunds Universitet nämns i samma artikel där modellen som universitetet har tagit till sig förklaras.

Vad Open access är förklaras nog bäst genom ett litet citat från Wikipedia:

Open access journals are scholarly journals that are available to the reader “without financial or other barrier other than access to the internet itself.”

Detta om något visar att det finns goda strömningar i den nya världen som går mot ett öppnare och friare samhälle. Vi som medborgare måste bara förstå vidden av detta och hjälpa till att skapa ett stabilt öppet samhälle. Ett sätt att göra det på är att hålla sig uppdaterad genom bloggar som talar för och emot samhället. Två bra tips är Rick Falkvinges (PP) blogg och Thomas Bodströms blogg. Där den första är en jag läser dagligen och den andra är helt ny (för både mig och alla andra då Thomas Bodström började blogga nyss).

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Thomas Bodström, Rick Falkvinge, Open Access Journal, Lunds Universitet

Nej men jag omges av personer jag känner igen!

Har sedan några månader tillbaka tränat ungefär 4 gånger i veckan på gymmet. I början gav det sedvanliga resultat när man inte tränat länge. Det blev bättre helt enkelt. Muskler kom fram och definierade sig. Nu efter den första glädjen har lagt sig kommer dock en numera välkänd motivations dipp. Vad är det jag tränar för? Vilket är målet med allt detta? Vad siktar jag mot? Hur seriös ska jag vara?

Discus Thrower of Myron

De som känner mig sedan förut och talat med mig vid rätt tillfälle vet att jag brukar påstå att kroppsfixering är hälsosamt. Det gäller bara att ha rätt typ av råmodell. Det som däremot kan komma upp är vilken råmodell som är “rätt”. Ska jag ha en köttig amerikansk biff  á la Arnold på 70-talet eller är en grekisk staty den förebild som gäller?

Jag vet vad som är rätt för mig. Jag vet att det jag älskar är den vältränade och harmoniska människokroppen. Inget överdimensionerat. Harmoni rakt igenom. Det gäller för tjejer också. Enligt mig ska det inte vara så svårt. Allsidig träning som gör att man mår bra så ser man bra ut också.

Men det är klart. Det tar tid.

I vanlig ordning gick jag upp för sent. Hinner inte äta min tänkta frukost i tre akter. Fick nöja mig med två korta förspel. Däremot börjar tröttheten efter helgens 34 timmar av vakenhet, lördag till söndag, släppa lite. Var på yoga igår och fick en hel del stelhet ur kroppen och tänkte gå till gymmet idag efter PBL-stunden.

Ny PBL-grupp idag bland annat. Det ska bli spännande. Känner igen två namn utöver mitt eget på listan. Blir nog bättre när jag ser lite ansikten. Aja… ska skriva ngt mer substantiellt framöver idag.

…fast med ny adress. Inte så värst ny. Bara bytt ut WWW mot BLOGG.

Orsaken till bortfallet var en server som dog. Nu återstår bara att bygga upp väldet igen.

Fridens.